Svenska YLE i Vancouver 2010

De olympiska spelen i Vancouver 2010 är slut.De flesta av mina kolleger har inlett en välförtjänt resa mot de kära hemlandet. Som vi fått läsa på den här bloggen har avskedet varit lättare för en del än det varit för andra. Själv kommer jag att stanna kvar i Vancouver några dagar till för att finnas på plats om nåt speciellt dyker upp i nedmonteringen av projektet. Kanske får jag också en möjlighet att under en kort stund se/uppleva det här underbara hörnet av jorden också utanför OS?

Före OS i Vancover skrev jag att jag såg fram emot att uppleva den otroliga stämningen som alla berättade att råder vid de olympiska spelen. Jag har nu i drygt 4 veckor fått uppleva allt vad de olympska spelen innebär och jag kan inte säga annat än att jag är imponerad. Det är svårt att sätt fingret på vad det är som gör ett OS så speciellt men jag har garanterat fått mersmak. Stämningen, prestationerna, dramatiken, humorn, intensiteten och sammanhållningen. Man kan väl bara inte få nog av detta?

Hoppas vi ses och hörs i London 2010!

Robert Portman

PS. Tack ännu för alla era kommentarer om YLE Sportens OS-blogg. Er respons har varit guld värd för oss!

Allt tar slut nångång. Tre veckor och 16 tävlingsdagar. En fantastisk tid, i en fantastisk stad, en av världens bästa. En stad med trevliga människor och med en super stämning. Vi finländare har mycket att lära oss av den kanadensiska gästvänligheten.

Personligen har jag fått ett minne för livet. Jag har fått uppleva massor och jag har fått jobba med riktiga proffs och så har jag fått bo med en viss Kaj Kunnas.  Det har varit upplevelse. Kaj har lärt mig det jag inte redan visste om hockey och Kaj har lärt mig att plocka undan. Vi har trivats, Kaj så bra att han redan i flera dagar har hotat att kedja sig fast i lägenheten. Kanske Karis-Kaj blir Van-Kaj.     

Men allt har sin tid. Nu är det dags att packa ihop och åka hem. Men först vill jag tacka alla ni som har läst denna blogg.  Tack, det har varit skoj.

Nu har jag bara en sista önskan. Snälla herr pilot sätt gasen i botten. Nu vill jag snabbt hem. Saknaden är stor.

Over and out

Daniel

Tre kramar av helt okända människor. 37 hi-fives. Tusentals rop av glädje. Otaliga leenden. Det var saldot då jag igår spatserade genom Vancouver efter att Sidney Crosby frälst en hel ishockeynation.

En perfekt avslutning på de roligaste olympiska spelen jag upplevt på ort och ställe.

(download)

Click here to download:

P3010240.AVI (3.47 MB)

(download)

Click here to download:

P_terseende.zip (3.22 MB)

Mitt elfte olympiska äventyr är över.

Mitt elfte. Och samtidigt BÄSTA!

Aldrig tidigare har jag upplevt sådan entusiasm som här.

Aldrig tidigare har jag känt mig så välkommen. Överallt. Hela tiden. 24/7!

Aldrig tidigare har varje arbetsdag fyllts av inspiration och glädje.

Aldrig tidigare har jag bott så bra. Så nära. Så harmoniskt. 

Aldrig tidigare har jag förstått vad det betyder när ishockey är RELIGION.

Alla hockeymatcher, dam som herr, slutsålda. Över 600 000 åskådare. På bara hockey!!!

Alla hockeybrons, dam som herr, till lilla Finland. Två av två. I bara hockey!!!

Alla hockeylejon, dam som herr, fick jubla tillsammans. Skratta, kramas, göra vågen. I rinken!!!

ALLA. Saku som Karoliiina. Teemu som Emma. Kipper som Noora. OJ som Michelle.

Och samtidigt... 

Aldrig tidigare har Finland gjort ett så dåligt vinter-OS.

Aldrig tidigare har vi stannat på 0 guld - 1 silver - 4 brons.

Aldrig tidigare har vi legat så lågt nere i medaljtabellen. Som 24.!!!

Aldrig tidigare har det faktum att Finland floppar stört mig så litet.

Detta för att...

I BELIEVE - att vi finländare kan (och bör) lära oss av de senaste veckorna.

I BELIEVE - att vi finländare också kan DREAM BIG. Och fullfölja drömmen.

I BELIEVE - att även vi kan vara entusiastiska nog. Sunt självförtroendefulla.

I BELIEVE - att vi kan övervinna vår missunnsamhet, trumpenhet, negativism.

THANK YOU CANADA! MERCI CANADA!

Jag kommer att sakna dig...

Kaj K  

I centrum av Vancouver råder överallt feststämning och Go Canada Go-ropen verkar aldrig ta slut.

OS i paket. Tack och god natt. Sjutton underbara dagar. Fem underbara medaljer. Dags då att avrunda med åtta underbara priskategorier i redan anrika och delvis ökända Koivukangas Awards.

The Award for Best Athlete Not From This Planet:

Vinnare:  Shaun White, snowboard – visade med all tydlighet i pipen i Cypress att han tävlar i en klass för sig, eller egentligen i en helt egen parallell verklighet där ingenting är omöjligt

Hedersomnämnande: Yu-Na Kim, konståkning – läs ovan

The Award for Best Quote:

Vinnare: Björn Ferry, skidskytte – svårt att bräda snacket om kylskåpen i Afrika, då han dessutom tävling efter tävling och intervju efter intervju levererar odödliga klassiker så får han priset dels för meriterna vid OS, men dels också för lång och trogen tjänst

Hedersomnämnande: Matias Strandvall, sprint – svar på frågan ”Räcker det till final?” – Nej. nuff said.

The Award for Just Not Palling for the Trycket

Vinnare: Cheryl Bernard, curling – den brett leende curlingdrottningen sopade banan med alla tills det var hon som var sopan – två gånger dessutom. I ett OS. På hemmaplan. Men mamma på läktaren.

 Hedersomnämnande: typ 93 % av den finska truppen

The Award for Stupidity at the Highest Level

Vinnare: Finska backhoppare – en gång är ingen gång, men två gånger borde innebära gatlopp för alla involverade. Tycker fortfarande att tävlingen i lagbacke borde ha genomförts i Mika Poutalas dräkter.

Hedersomnämnande: Sven Kramers tränare

The Award for Perseverance, also known as the ”Take the pain”-award

Vinnare: Petra Majdic, sprint – jisses vilken kämpe, ut i diket på uppvärmningen och revbenen åt fanders – tog i så hårt i finalen att hon föll ihop medvetslös efter målgång och måste hjälpas upp på bronspallen – vad är fyra brustna revben egentligen annat än lite extra motivation?

Hedersomnämnande: Anja Pärson efter fallet i störtloppet

The Award for best non-lame Nickname

Vinnare: Ipod – helsköna schweizaren vid namn Iouri Podladtchikov som kom på fjärde plats i halfpipe finalen och förlorade bronset med 0,4 poäng till amerikanen Scott Lago

Hedersomnämnande: K-Mart – Kevin Martin -  skulle ha vunnit, men sysslar tyvärr med curling, så där rök det där med ”non-lame”

The Award for Stating the Bleeding Obvious

Vinnare: Kari Niemi-Nikkola, NOC – yttrat på dag 9 av totalt 17 vid OS, ”Vi kommer nog inte att nå vår målsättning på 12 medaljer”

Hedersomnämnande: t.ex. Roy MacGregor på The Globe and Mail och övriga 700.000 hockeyskribenter på denna sidan av Atlanten: “…there can be no debate as to whether the two best teams, the two most-deserving teams, are in the final” – we get it, North America – Europe 6-0

The Award for Best Journalistic Endeavour in the Field of Social Media

Vinnare: Christoffer Herberts, Hbl – en sann glädje att följa http://twitter.com/hbl_cherberts - Toffes transfer från YLE till Hbl efter Turin-OS var för finlanssvenska medier som Wayne Rooneys övergång från Everton till Man United var för Premier League fotbollen

Hedersomnämnande: Tapio Suominen, YLE Urheilu – veteranen som gläntade på dörren till YLE:s inre kretsar – kunde också ha fått ”The Award for Old Dog Learning New Trick” – sann glädje att läsa på http://www.yle.fi/urheilu/kolumnit/tapsan_takahuone/

* * * * * * * * * * * *

Vi har sörjt Nodar Kumaritashvili och vi har gråtit med Joannie Rochette. Vi har grämt oss åt finska tillkortakommanden och himlat oss åt våra grannars gyllene framart. Vi har sänt hundratals timmar på dålig sändningstid och skrivit ohyggligt många tecken i diverse bloggar, tweetar och nyhetstelegram. Vi har upplevt dramatik, stora framgångar och ohyggliga motgångar.

Och vi har haft roligt.

Men nu är det klart.

Citerar Giovanni Trapatoni då jag sätter punkt för OS-bloggandet för denna gång:

”Ich habe fertig”

Tack och förlåt.

Lejonen gjorde det!

Nästsista OS-dagen. Så mycket man borde ha gjort, så många vinklingar man borde ha testat och så många människor man borde ha intervjuat.

Nyfikenheten i mig besegrade alla andra instinkter i mig, och således hoppade jag strax efter lunch lokaltid på lördagen på en buss och tog sikte på Whistler Sliding Center.

Vad jag sysslade med där är det bara att lyssna på.

Antti_Koivukangas_vs_fyrmansbob.wav

(download)

Click here to download:

Antti_Koivukangas_vs_fyrmansbob.wav (18.42 MB)

ps. USA lyckades vinna guld, precis som John Powers från Boston Globe önskade. Tyskland knep silver före hemmanationen Kanada. Och jag blev våt, anfådd och en erfarenhet rikare.

ps. Kolla också bilderna

http://svenska.yle.fi/nyheter/view/gallery/show_gallery.php?id=313

Har väl funnits bekvämare tillfällen att lägga ut texten i SVT:s hockeystudio än den idag.

Att först försöka begripa vad som hänt. Och sedan analytiskt idissla det skedda. Förklara. Förstå. Acceptera.

Nå. Det fick bli rejält med känslor. Lite spex, självironi och svart humor.

Jag menar. Vi finländare är ganska luttrade vad idrottsliga debackel på 2000-talet anbelangar.

SVT-producenterna hade också avtalat med Lejonens GM Jari Kurri att gästa studion. I första pausen.

Edmontonlegendaren dök dock aldrig upp!!! I den obekväma sitsen tog han till schappen. Chickened out!

Att sådant ledarskap visade han...

Nå. Ny chans imorgon. Efter matchen ringde mobilen. Det var hockeylandslagets mediaman Janne Lahti.

Som kom med några bortförklaringar och till slut sade att det nog passar under bronsmötet mot Slovakien.

Hoppas Lejonen fixar bronset imorn. Och hoppas det inte står 0-4 efter 20 min.

I så fall sitter jag väl där ensam igen i SVT-studion!

Kaj K